Lysande framförhållande

Känslor bråkar fram och bak, gråten står mig upp i halsen men
jag känner glädje på samma gång....
Jag är glad med alla besked jag har haft tills nu, för några veckor
sen fick jag beskedet att två metastasen var på väg att försvinna
och att tumören minskad reellt.
Metastas nr 3 har varit under behandling med strålning, så
om allt är bra försvinner den också i framtiden, allt med allt
lysande framförhållande, men varför är jag då så ledsen....

Jag kan inte få bort den första prognos
ur mitt minne, prognosen
som jag fick med jul 2010.... fan vad hatar jag den.
Nu 10 månader senare "efter en helvetens sommar med lung
inflammation och luftvägs inflammation" undrar jag om jag har
klarat det värste eller om det ska kommer mera..
Behöver jag flera cellgift eller strålningar, behöver jag tillbaka
till dussintals tabletter eller har jag bara tagit "spökar" i huvud...

Min hop är, att det är nu nog med allt skit i mitt liv, jag vill ha ett
liv utan sjukdomar, dödsfall och otrevligheter..
Jag vill ett liv att jag kan ser mina barnbarn växa upp, gifta sig och
blir lyckligt, ännu mer lycklig än dom redan är....
Jag vill ett liv, så jag kan leva med min fru, vara lyckligt, och har
kul med vänner, enkelt ett liv utan stora problem...
Jag är nu 46 år och tycker att jag har haft tillräckligt med skit i mitt
korta liv, nu är det dags för en vändning.....

Att vara, är att vara, ...är att leva.