Ta vara på er själva,...

Att vakna i en mardröm är värre än att
säga att man har haft en mardröm.
Värja morgon konstatera jag att jag
vakna i en, jag har en tumör och jag
drömmar inte.

Konstig är det med vägen av livet.
Tror man att det går åt vänster kan det
vara bättre att gå höger.
Tror man att det går bra, kan det går åt helvete.
Det är ungefär hur jag känner mig nu , jag vet inte
hur jag känner mig, är det bra då är det
dåligt eller tvärtom.

Vet inte på riktig hur man ska beskriva
hur man mår efter denna cellgift och strålningar.
Det verkar om man må bra men ändå inte.
Igår tog jag för förste gången sedan en lång tid
( en halv vecka ) igen en oxynorm mot smärta.
Nu förstå jag att det är för biverkning av
cellgift ( eller jag hoppas det ).

Vi få hålla tummarna och hoppas att
biverkningen tar snart slut.

Ta vara på er själva, jag försöka göra det.