En utmaning ?

I natt igen hemma, och gissa !!!!
sovit igen 5 timmer, på sjukan sova jag 8.
Tror att det har att göra med en sorts trygghet.
Man vet att sköterska finns där och att man
inte från avdelning kan komma.
Hemma vill man samma trygghet skapa och är
därför tidigt vaken för att kolla att man har den trygghet.

Jag har äntligen fått intyget för fri taxi, fram och
tillbaka hem  - sjukhuset.
Och har jag fått löftet att kunna liggas i på sjykan
om jag skulle må dåligt efter cellbehandling.
Det är därför jag tycker att lungtekniska är så
fantastisk, dom bryr sig verkligen om sin patienten.

Har efter idag bara 31 behandlingen kvar, och
en cellgift, och min läkare ser det positiv efter att
min tumör hade minskat i storlek efter siste
cellgift behandling.
Kan oxå meddela att det är jobbigt att
ligga på den madrassen med armen sträckt över
huvud i cirka 20 till 25 minuten, och om du inte
tror mig, försök !!! ( och du få inte röra dig under
den tiden )
Ser det som en utmaning ?

Att vara, är att vara.....?